Som jag tror jag har nämnt i tidigare inlägg så lider jag av förlossningsrädsla som bara växt sig starkare och starkare ju längre graviditeten fortlöpt. Jag har pratat en del om det med min barnmorska och fick rekommendationen att träffa en s k "noreabarnmorska" på sjukhuset, så igår var jag hos en sådan efter jobbet. Jag hade staplat upp alla mina farhågor och vad jag verkligen fruktar inför förlossningen och vi gick igenom punkt för punkt och hon berättade mycket om hur det oftast går till och jag verkar vara långt ifrån ensam om min rädsla. 

Det jag bl a är rädd för är:

* SMÄRTAN - Att jag ska förgås av smärtan och att det kommer att göra så ont så att jag inte kommer att kunna hantera den. Att jag ska freaka ur totalt få en panikattack i förlossningssalen och tappa all kontroll.Jag har ju ett sådant sjukt kontrollbehov och har svårt att känna mig bekväm med att jag kommer att få lämna över mig själv helt i andras händer utan att kunna påverka vad som händer under förlossningen.

* Att det ska hända något med barnet - Att barnet ska ligga för länge eller fastna i förlossningskanalen och få syrebrist som kommer att resultera i en cp-skada eller att bebisen ska dö. 

* Att jag ska få komplikationer och skador såsom att spricka hela vägen ner till ändtarmen, att de kommer att behöva klippa, använda tång eller "knuffa" på magen för att hjälpa bebisen ut. Att jag ska bli urininkontinent efteråt, få hemorrojer eller känna stort obehag i underlivet, för att inte tala om framfall. 

* Att förlossningen ska gå så fort att jag inte hinner få epidural och kommer måsta föda utan bedövning. 

Ja, listan kan göras låååång. Men nu bearbetar jag iaf den information som jag har fått och jag hoppas att jag ska bli hjälp och känna mig lite tryggare ju närmare jag kommer bf. Det gäller ju att vara laddad både fysiskt och mentalt inför en förlossning och just nu känns det som om jag lider av stor psykisk obalans vilket inte är ett så bra utgångsläge. Jag måste ju må hyfsat bra och vara taggad för att orka kämpa mig igenom förlossningen. 

Noreabarnmorskan tyckte absolut att jag skulle gå ner i arbetstid och kanske bara jobba 75% så att jag verkligen hinner bearbeta allt som komma skall, för jag kommer ju bara att bli tröttare och tröttare ju närmare "do day" jag kommer och då blir det svårt att ta sig till verktygen de delar ut till en för att kunna hantera sin förlossningsrädsla. Jag känner mig redan nu knäckt av att jobba 100% och orkar inte börja med övningar etc då jag kommer hem, vilket inte är en fördel för min del.

Dock är jag en prestationsmänniska som bryr mig FÖR mycket om vad andra tycker och vill därför inte sjukskriva mig. Jag skäms av tanken på att det kommer att stå på mitt intyg vad jag är sjukskriven för. Det är hemskt att man ska skämmas över en sådan sak, men jag är en person som vill visa mig stark utåt och hatar att visa svaghet. Vi får se hur det blir med detta helt enkelt. 

www.google.se

Idag var vi hur som helst hos barnmorskan. SF-måttet hade ökat till 32 cm, blodtrycket var 120/70 och hon sa att jag var så snyggt gravid. Kändes roligt att höra. Man känner sig för det mesta allt annat än snygg   Vi fick höra hjärtljuden och det pendlade allt från 130-150 slag/min. Allt såg fint ut och jag följde kurvan. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Funderar starkt på att flytta bloggen till wordpress eller någon annan sida där man kan blogga via mobilen. Bloggar man via mobilen på den här sidan kan man inte ladda upp bilder, skitdåligt! För vad är en blogg utan bilder? Nuförtiden använder man j...

Jag läste på en blogg om en tjej som hela tiden får kommentarer efter graviditeten att hon är för smal, borde äta mer etc. Varför är folk så frispråkiga då en person är smal/för smal eller vad man nu vill kalla det? Jag anser inte att folk är lika fr...

Min kille blir bara större och större och jag blir bara stoltare och stoltare :)     Här har jag "tvingat" på lillskit en rosa, svinsnygg dress som han fått ärva av kusin Ebba. MEN det finns väl inget som heter "pojk- eller flickfärger"? ;-) ...

Jag är så sjuuukt arg på en grej. De som känner mig vet hur herrans många gånger och år jag har sökt till omvårdnadsutbildningen UTAN att ha blivit antagen. Jag har skrivit personliga brev, pratat flera gånger med studievägledare och rektorer, sökt d...

Igår gjorde jag entré på Växhuset med Ronja och hennes lille Harry :-) Vi saknade såklart den tredje i ligan - Sanna med hennes lilla Sabina, med de har tyvärr haft sjukstuga, men de får lov att följa med nästa gång :-). Det var en massa andra barn o...