Jahapp, veckorna rusar fram och nu är jag inne i v 38. Förlossningen kryper bara närmare och närmare och snart är det omöjligt att "ignorera" det. Har varit på flera samtal hos noreabarnmorska angående min förlossningsrädsla och visst har det känts bra att prata med någon om det, som dessutom är expert på det och förstår ens oro, men förlossningsrädslan finns fortfarande kvar, den blir inte direkt mindre. Den kommer nog inte ge med sig heller, hur mycket jag än pratar med norea-bm.

Frågan är om jag ska våga ge mig in i det okända, man har ju inte så mycket val, fast hade jag verkligen krävt ett kejsarsnitt tror jag att jag hade fått det, men vill inte heller ta "the easy way out". Då hade jag sedan mått dåligt och känt mig dålig över det. Tänk att man alltid ska vara "fröken duktig" och ställa så jävla höga krav på sig själv. Jag vill självklart på ett sätt uppleva en vaginal förlossning men samtidigt vågar jag inte och jag litar inte på att jag är förmögen till det varken fysiskt eller psykiskt. Jobbigt läge detta. Men nu har jag fått en läkartid på gyn där jag kommer att få diskutera detta med en läkare. 

Jag kan stundtals tänka mig att föda normalt på ett villkor:

- Om jag blir igångsatt i senast v 40 och slipper gå över tiden, för då kommer jag verkligen att freaka ur. Om man blir igångsatt har jag hört att förlossningen kan bli ännu intensivare och smärtsammare, vilket jag egentligen inte vill då det är smärtan jag är mest rädd för, men då kommer jag att vara på rätt plats och de kommer att kunna hålla koll på mig bättre och sätta in smärtstillande i tid. Samtidigt är det inte helt ovanligt att igångsättningar kan leda till kejsarsnitt i slutändan då det är en "konstgjord" start på förlossningen, som inte får starta naturligt. 

- Om det inte blir frågan om igångsättning lutar det ganska kraftigt åt att jag vill ha kejsarsnitt. Känner bara att min rädsla blir för övermäktig och att det är svårt att kontrollera den om inte jag får "bestämma" när förlossningen ska starta med s k igångsättning. Jag är ett kontrollfreak och pallar inte tanken på att gå hemma och få värkar och hålla på att ringa in och avstämma med förlossningen om man ska ta sig in till sjukhuset eller ej. Blir smått hysterisk av tanken att jag ska vanka fram och tillbaka hemma och undra "är det igång nu" för varenda värk man känner. PUST!!!

Ja som ni förstår kanske det inte är dumt att jag fått tid till en läkare för att diskutera detta. Det är ju verkligen inte långt kvar nu och snart står jag med "döden i vitögat" känns det som.   

Nåväl, nu ska jag iaf glädjas åt att lilla pyret snart är hos oss   

Har varit hos barnmorskan på vc idag och allt såg bra ut. Har gått upp ca 10 kg, hade bra tryck 125/75, bra blodvärde och blodsocker (trots att jag ätit Toblerone innan=)) och sf-måttet var 37 cm. Hjärtljuden låg som vanligt och pendlade mellan 130-150 slag/min och bm tyckte hon kände huvudet nedåt och att det var ruckbart, så det har inte fixerat sig. 

Jag blev glad, stolt och faktiskt rörd då barnmorskan sa: "Du har verkligen kämpat dig igenom din graviditet trots motgångar du har haft och trots att du inte mått så bra psykiskt. Helt otroligt, du är en riktig kämpe. Du ska vara stolt över dig själv, du har snart tagit dig igenom en hel graviditet".

Det värmde verkligen. Man borde definitivt tänka och känna så om sig själv och kunna berömma sig själv då och då och inte vara så hård mot sig själv. Men det vet ju fler än jag att det är lättare sagt än gjort. 

Här kommer iaf magbilder i v 38:

Jag vet faktiskt inte vad jag hade gjort om jag inte hade haft en sådan fin och förstående pojkvän vid min sida. Hur jag än känner och beter mig och mår accepterar Jakob alltid mig och tycker inte att jag är knäpp, onormal eller larvig på något sätt. Ofta skäms man ju för sig själv då man inte mår bra och känner sig värdelös för att man är livrädd för det "en kvinna ska klara av och är gjord för" d v s förlossning. Samma sak om man mår dåligt och nojar över andra saker. 

Det var riktigt gulligt då vi var hos bm och det hade kommit en ny föräldratidning som man får ta hem gratis om man vill.  På omslaget stod det bl a "Förlossningsrädsla -  inte ett tecken på svaghet". Han visar mig blaskan och säger: "Titta Emelie, förlossningsrädsla är inte ett tecken på svaghet", som om han skulle bevisa för mig att jag inte ska skämmas över att jag är förlossningsrädd, och inte känna mig dålig för detta.

Det som är ännu mer fantastiskt är att han verkligen försöker förstå mig och försöker sätta sig in i alla mina situationer som jag kan må dåligt över trots att han själv inte är en människa som går runt och mår dåligt över saker och ting, det ligger liksom inte i hans natur. Men han försöker verkligen förstå varför man mår dåligt och kan säga något i stil med "jag tror jag förstår hur du känner", "det kommer att lösa sig gumman", "inte ska du vara orolig, jag är ju här" osv. Usch, blir helt rörd och tårögd då jag skriver detta så jag ser knappt vad jag skriver haha! Nä men en stor eloge till honom! Älskar denna fina människa     

PUSS!!

 

Sara

4 oktober 2012 22:40

Det lät ju som en jättebra plan! Igångsättning och annars snitt. Kanske lägga in att om det gär långsamt/svårt så kan de också göra snitt även vid igångsättning:-) vad bra att de tar dig på allvar och att du ska få träffa en läkare! Tror på ett datum, är också kontrollfreak och det var inte så kul nej att gå och vänta. Nervvrak bara av den anledningen. Tänk, snart har ni er bebis!!:-) Myyys! Snart kommer jag börja smsa om du är på G till förlossningen eller har några känningar hehehe.

Emelie Wärja

7 oktober 2012 10:42

Ja visst är det som en rätt bra deal? =) Efter att jag sett "Uppdrag granskning" med kvinnor som har spruckit hela vägen och har fått livslånga komplikationer och bajsar ner sig etc kändes det som om snitt var enda utvägen haha...Tänk att man inte kan låta bli att titta på sådana program och PRECIS nu då jag kan föda närsomhelst SUCK haha

 

Sara

7 oktober 2012 11:14

Haha fy fan kommer ihåg att jag också höll på forska i alla hemskheter. Vågade inte ens se programmet nu! Men som sagt så lät det som en bra "mellanlösning"! Och lägg då även in i förlossningsbrev eller vad man ska säga att går det för långsamt eller blir FÖR jobbigt fysiskt/psykiskt så kan de snitta. Tipsade Noreabarnmorskan mig om ifall jag ville testa föda vaginalt nästa barn. Men nej tack, inget sånt för min del den dag det beger sig;-)

Emelie Wärja

8 oktober 2012 18:57

Jo jag har märkt att jag måste tillägga och även UNDERSTRYKA vissa grejer i förlossningsbrevet. Ingen kan ju veta om man t ex kommer att spricka så rejält men det värsta med detta avsnitt är att de SKICKAR hem kvinnorna som är sprucka på det sättet och att bm amatörsyr själva istället för att skicka dem på operation direkt! Helt sjukt. Jag kommer att kräva en jävligt noggrann undersökning efter förlossningen och ska garanterat veta att jag inte spruckit mer än normalt. Man trodde att man var betryggad ang sådana saker i dagens svenska förlossningsvård men ICKET! Haha

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Funderar starkt på att flytta bloggen till wordpress eller någon annan sida där man kan blogga via mobilen. Bloggar man via mobilen på den här sidan kan man inte ladda upp bilder, skitdåligt! För vad är en blogg utan bilder? Nuförtiden använder man j...

Jag läste på en blogg om en tjej som hela tiden får kommentarer efter graviditeten att hon är för smal, borde äta mer etc. Varför är folk så frispråkiga då en person är smal/för smal eller vad man nu vill kalla det? Jag anser inte att folk är lika fr...

Min kille blir bara större och större och jag blir bara stoltare och stoltare :)     Här har jag "tvingat" på lillskit en rosa, svinsnygg dress som han fått ärva av kusin Ebba. MEN det finns väl inget som heter "pojk- eller flickfärger"? ;-) ...

Jag är så sjuuukt arg på en grej. De som känner mig vet hur herrans många gånger och år jag har sökt till omvårdnadsutbildningen UTAN att ha blivit antagen. Jag har skrivit personliga brev, pratat flera gånger med studievägledare och rektorer, sökt d...

Igår gjorde jag entré på Växhuset med Ronja och hennes lille Harry :-) Vi saknade såklart den tredje i ligan - Sanna med hennes lilla Sabina, med de har tyvärr haft sjukstuga, men de får lov att följa med nästa gång :-). Det var en massa andra barn o...