Oj vad det är svårt att hitta tid för uppdatering. Hade velat uppdatera så mycket mer men tiden ges inte. Direkt jag har tänkt att uppdatera eller något annat jag känner att jag behöver göra passar Dylan på att gnälla lite extra. Det är som om han känner av att "nu blev mamma upptagen, nu ska jag ha uppmärksamhet". Det slår aldrig fel. T o m nu börjar han knorra när jag har satt igång att skriva. Han var lugn innan! Nu väntar jag bara på att han ska "bryta ihop" hahahaha. Hur gör ni andra med bebisar som har blogg? Jag kan ju visserligen uppdatera när Jakob kommit hem från jobbet men då vill man ju helst umgås med varandra eftersom det inte blir så mycket umgänge tillsammans på vardagarna då han jobbar.

Mycket sömn har det inte heller blivit, så igår fick jag mig en svacka och grinade halva kvällen. Jakob ser alltid lika förstörd ut då jag blir ledsen. Han undrar vad det är och jag får förklara att jag är trött (REDAN??!!) hahahaha. Det är många år kvar innan jag kan sova ut. Men jag antar att jag får ge det lite mer tid innan det blir mer som en rutin. Lite sömn, stressa i sig mat, knappt hinna gå på dass - det blir lite jobbigt i längden. Men sen då han kommer att äta mer sällan (speciellt på natten) kommer det nog bli bättre hoppas jag =). Stresskänslig människa som jag är så är det inte konstigt att jag reagerar med tårar lite då och då.

Nu känner jag mig helt hemsk för att jag skriver detta. Det får inte missuppfattas. Jag ångrar inte en sekund att jag skaffat barn och självklart är det värt all sömnbrist och stress och omställning av hela livet MEN det är klart att det känns! Men direkt jag tittar på mitt lilla knyte blir jag så varm inombords, har aldrig sett något finare! Allt är värt det och jag tror det kommer bli riktigt roligt sedan då han börjar jollra, gurgla och prata   .

Han har tyvärr fortfarande mycket magont och grinar mycket på kvällarna men även på dagen då jag är själv. Jag måste återigen rådfråga barnsköterskan på BVC på torsdag då vi ska dit. Jag är jätterädd att han är känslig mot ersättningen, mot mjölken! Först blev det lite bättre med Minifom men igårkväll var han otröstlig igen =(

Ni skulle se mig nu. Skriver med en hand medan han får vila på axeln, han vill inte ligga själv haha!

Tigerrr!!!! Ho ho ho hoooo!!

Mommo har stickat =)

 

Sanna

14 november 2012 16:41

Det är Jättejobbigt innan man får rutin på vardagen, skäms absolut inte för det! Jag kände likadant och det blir väl förnodligen ett ännu större kaos den här gången, med två små ;-)

Jag försöker tänka att det är några år som är lite extra tuffa just pga svårt att få tiden att räcka till, få egentlig, dåligt med sömn osv. Men helt plötsligt är dom stora och man glömmer bebis tiden :-)

Ska bli så himla kul att ses sen, jag längtar verkligen efter det, promenad och surr :-)!

http://www.sannasannasannasanna.wordpress.com

Emelie Wärja

15 november 2012 08:31

Vad skönt att man inte är ensam om att känna såhär, fast antar att det är ytterst ovanligt att folk går igenom bebistiden utan minsta "problem" haha.

Jag förstår att det blir en STOR omställning med två små. Nu när man har bebis hinner man inte med annat än att ta hand om den, man får skita i sig själv. Att ha en annan, lite äldre going då måste ju vara ännu tuffare, men alla klarar det! =) Mysigt sedan då de blir större och leker tillsammans. Då får man tillbaka en massa energi från bebisslukartiden hahaha =)

Ja det ska verkligen bli skoj att ses, jag håller på att mögla bort i lägenheten. Det är varken motiverande eller roligt att promenera själv som man får göra nu hahaha

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Funderar starkt på att flytta bloggen till wordpress eller någon annan sida där man kan blogga via mobilen. Bloggar man via mobilen på den här sidan kan man inte ladda upp bilder, skitdåligt! För vad är en blogg utan bilder? Nuförtiden använder man j...

Jag läste på en blogg om en tjej som hela tiden får kommentarer efter graviditeten att hon är för smal, borde äta mer etc. Varför är folk så frispråkiga då en person är smal/för smal eller vad man nu vill kalla det? Jag anser inte att folk är lika fr...

Min kille blir bara större och större och jag blir bara stoltare och stoltare :)     Här har jag "tvingat" på lillskit en rosa, svinsnygg dress som han fått ärva av kusin Ebba. MEN det finns väl inget som heter "pojk- eller flickfärger"? ;-) ...

Jag är så sjuuukt arg på en grej. De som känner mig vet hur herrans många gånger och år jag har sökt till omvårdnadsutbildningen UTAN att ha blivit antagen. Jag har skrivit personliga brev, pratat flera gånger med studievägledare och rektorer, sökt d...

Igår gjorde jag entré på Växhuset med Ronja och hennes lille Harry :-) Vi saknade såklart den tredje i ligan - Sanna med hennes lilla Sabina, med de har tyvärr haft sjukstuga, men de får lov att följa med nästa gång :-). Det var en massa andra barn o...