Det måste vara sjukt ledsamt, tjatigt och gnatigt att läsa om mitt gnäll om detta med att Dylan grinar och skriker mycket, men just nu cirkulerar hela mitt liv runt detta. Jag känner mig som världens sämsta mamma som erkänner att jag nästan inte orkar med det här. Nu på morgonen (än så länge) känns det bra. Just nu sover han. Men större delen av förmiddagen igår, eftermiddagen och HELA kvällen grät och skrek han igår. Jag höll fullkomligt på att bryta ihop. Ringde till Jakob 30 min innan han skulle sluta och sa att "nu får du komma, jag dör!". Han kom hem och tog över och jag däckade i soffan till Dylans skrik (då ÄR man trött då man kan sova till gallskrik). Vaknade någon timme senare och var fortfarande zombie. Dylan fortsatte grina och Jakob gick runt och vaggade honom i famnen, kollade om han ville ha mat, kollade blöjan, badade honom, gav honom magmassage...INGENTING hjälpte. Tillslut bröt jag fullständigt ihop, låg som ett kolli i sängen och bara grät. Det är fruktansvärt att inte veta vad som är på tok. Är det bara vanlig hederlig kolik eller är han sjuk på något sätt? Har övervägt att boka in en läkartid flera gånger men imorgon ska jag till BVC och då måste jag verkligen påpeka att detta är ett problem, de MÅSTE hjälpa oss. 

Angående mjölkfria ersättningen vägrar han att äta den nu. Han börjar bara grina och "skaka på huvudet" i ren frustration då vi ska mata han med den. Jag provade (bara för att se) vanlig ersättning och då svepte han allt utan problem. Det kan ju inte bli klarare än så - han gillar INTE den mjölkfria och jag har just inhandlat en helt ny, oöppnad, svindyr burk. Jag KAN inte mata mitt barn med den då jag inte vet om han är allergisk. Det gör ont i hela hjärtat att se att han inte tycker om den. Vi har i alla fall ordnat en "kolik-flaska" nu som ska ta bort luft. Har bara hunnit köra med den en dag så får se om det blir lite bättre av den. Hoppas hoppas hoppas! O´boy vad trött jag är. Kanske skulle passa på att lägga igen ögonlocken en stund då han väl sover. 

 

Sanna

23 november 2012 08:03

Känn dig inte dålig! Klart du känner dig uppgiven och ledsen, man är ju bara människa och med alla hormoner i kroppen klarar man inte av hur
Mkt somhelst!

Dessutom, är skrik terror, man känner sig
Maktlös, stressad och tillslut frustrerad. Prata med BVC! Jag fick dessutom tips om att många med barn som har kolik går med dom till en kiropraktor. Ofta får dom ju en liten törn på vägen ut och då kan det klämma ihop tarmar och liknande.

Tycker du ska be om en utredning på honom för att se om han är protein-allergisk också, så ni vet.

Styrkekramar!!!

http://www.sannasannasannasanna.wordpress.com

Emelie Wärja

23 november 2012 10:04

Åh tack för dina stärkande ord. Nu ska jag inte säga för mycket för då får jag förmodligen äta upp det snart igen MEN *peppar peppar* var han skitlugn igår. Sov typ hela dagen + hela natten och då han var vaken var han mestadels nöjd. Nu har har sovit hela fm också förutom då det har varit dags att äta SÅ jag hoppas det ska vara bättre nu haha...Klart han kommer att vara ledsen och uppgiven mååååånga gånger till men bara det inte tar överhanden så jag vill hoppa från balkongen :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Funderar starkt på att flytta bloggen till wordpress eller någon annan sida där man kan blogga via mobilen. Bloggar man via mobilen på den här sidan kan man inte ladda upp bilder, skitdåligt! För vad är en blogg utan bilder? Nuförtiden använder man j...

Jag läste på en blogg om en tjej som hela tiden får kommentarer efter graviditeten att hon är för smal, borde äta mer etc. Varför är folk så frispråkiga då en person är smal/för smal eller vad man nu vill kalla det? Jag anser inte att folk är lika fr...

Min kille blir bara större och större och jag blir bara stoltare och stoltare :)     Här har jag "tvingat" på lillskit en rosa, svinsnygg dress som han fått ärva av kusin Ebba. MEN det finns väl inget som heter "pojk- eller flickfärger"? ;-) ...

Jag är så sjuuukt arg på en grej. De som känner mig vet hur herrans många gånger och år jag har sökt till omvårdnadsutbildningen UTAN att ha blivit antagen. Jag har skrivit personliga brev, pratat flera gånger med studievägledare och rektorer, sökt d...

Igår gjorde jag entré på Växhuset med Ronja och hennes lille Harry :-) Vi saknade såklart den tredje i ligan - Sanna med hennes lilla Sabina, med de har tyvärr haft sjukstuga, men de får lov att följa med nästa gång :-). Det var en massa andra barn o...