Idag blir lilla Dylan (eller ska jag kanske säga stora?) *trumvirvel* EN MÅNAD!!! Behöver jag säga att tiden går fort? Nepp, för det vet vi alla redan. Hiskeligt fort. Men jag måste säga att det känns bra att han blir lite äldre nu så att han inte känns som ett litet litet bräckligt spädbarn som när han kom ut på förlossningen. Då var man hela tiden orolig som fasen och kollade andningen, färgen etc precis som om man trodde att han skulle kollavippa närsomhelst  Men nu har han lagt på sig massor (vägde in på 4800g igår!). Han går upp en månadsvikt varje vecka på ca 500g, lilltjockis!   Det är för att han är så sjukt matglad, precis som mor sin, och det är förmodligen hans glupskhet som leder till en massa luft och gaser i magen= kolikbebis= ledsen och trött mamma= orolig. MEN de på BVC tror inte han är allergisk mot mjölk och det tror jag faktiskt inte heller längre måste jag säga.

Igår sov han nästan hela dagen och hela natten, förutom alla många och långa matstunder då, men hade det varit mjölkallergi hade han ju även varit vaken och skrikit på nätterna men det gör han inte till sina föräldrars stora glädje. Hoppas det håller i sig med sovande nätter. Orkar inte med något nattvak med ledsen bebis hehe. 

Idag ska vännen Jonna komma förbi och kolla på Dyllis och jag hoppas att han sköter sig. Det är alltid extra stressigt om han ska freaka ur då man har besök. Då kan man ju varken få en syl i vädret och stressen skjuter i höjden så det känns inte roligt. Men han brukar faktiskt slumra då gäster är på besök. Tror att det är för att det blir andra röster i hemmet och lite liv och rörelse, det får ICKET bli för tyst. Många tror inte riktigt på att vi har en skrikbebis eftersom han ofta har varit så lugn då de varit förbi. Var här 24/7 säger jag bara hahahaha...Han brukar sätta igång  lagom då gästerna farit. 

Jag hade även tänkt hinna med en promenad idag, då har jag promenerat alla dagar denna vecka. Duktigt! Han gillar vagnen och somnar alltid i den. Men några gånger då jag har varit halvvägs runt sjön har han börjat skruva på sig precis som om han ska vakna och då får jag alltid lite panik och tänker "för guds skull vakna inte nuuuuu!". Ingen hit att få en vaknande, hungrig bebis halvvägs hemifrån. Ska man kuta hem med vagnen då? Jag brukar ha med mig en flaska med ersättning på promenaderna utifall att. Det går ju dock mindre smidigt att mata han om han vaknar ute. 

Nu hör jag att han knorrar i sovrummet. Gotta go!