I onsdagskväll upptäckte jag att Dylan var väldigt varm. Vi tog tempen och kollade och han hade 39 graders feber! Paniken utböt sig. Har ju hört flera gånger att barn under 3 månader "inte ska ha feber". Ringde 1177 och rådfrågade och kvinnan där tyckte vi skulle fara in. Jag försökte svara på frågor hon ställde med gråt i rösten. Kunde knappt prata. Vi packade fort ihop oss och åkte in till akuten. Det var inte kul att komma in dit där det var smockat med folk och en hög smittorisk. Jakob skyndade sig att haffa en vårdpersonal och sa att vi har med oss ett spädbarn som har hög feber och undrade om de har någon slags förtur och att vi inte kan sitta i folksamlingen i väntrummet då det är en smittorisk för Dylan.

Vi fick gå in bakom ett skynke. Mycket det hjälper?!?!??! Nåväl, en läkare kom och undersökte Dylan och sa att han andades ganska snabbt där ett tag. "Vadå, vad betyder det?!?!?!" frågade jag oroat. "Det kan vara någon förkylning, eller något i luftvägarna, men i det stora hela ser värdena bra ut, bra puls, regelbunden andning". Sedan sa han att vi fick vänta ett tag och gick iväg. Mmm vi fick vänta över en timme. Jag vet ju att de har mycket att göra på akuten men kunde ändå inte låta bli att störa mig, speciellt inte då det gäller MITT barn!

Efter all väntan kom en kvinnlig underläkare och skulle undersöka Dylan. Vi fick förflytta oss till ett undersökningsrum. Hon kollade reflexer, öron, mun, ögon, lyssnade på hjärta osv. Sedan sa hon att de måste sticka honom och kolla sänkan. Här ville jag börja grina, skulle det verkligen vara nödvändigt att sticka honom, stick mig istället!! Ungefär...Han piggnade till efter ett tag och blev glad och sprallig. Då kommer en manlig och kvinnlig vårdpersonal in. Kvinnan tar tag i Dylans hand och börjar "smiska" på den för att få fram blodådror. Då fick jag ont i hjärtat. Skulle de sticka honom utan någon sockerlösning då han var helt glad och sedan sitta och försöka hålla fast hans arm medan de skulle tömma honom på blod??!! Jag blev arg, fick lite panik och ville gråta samtidigt. Sedan sa kvinnan "nej, det här får en barnläkare göra" och så rusa de ut ur rummet. 

Efter att han hade fått en supp i rumpan fick vi gå över till barnavdelningen och fick ett rum att spendera natten i. Vi fick höra att det går vinterkräksjukan på avdelningen. Kul igen!!! Ska han bli utsatt för att smittas av det också? Det kom in en kvinna med en massa grejer för att sticka Dylan och jag ville börja grina igen. Hon sa att hon skulle sticka i stortån. Jag sa att jag ville amma honom medans så kanske han inte blir så ledsen men hon tyckte inte att det var en bra idé eftersom då kan han få för sig att amma gör ont. Ooookey??? Hon stack honom och han började såklart hysteriskt grina, sedan tröck hon på tån hela tiden för att tömma ut blod i ett rör och han fortsatte protestera och sparka med benen. Efter ett tag sa hon "nu kan du trösta honom". Jag slet fram bröstet och han sög tag men var upprörd mellan varven. Efter ytterligare en stund då hon klämt i ca 10 min på hans stortå säger hon "jag tror jag måste sticka igen". Hon valde andra stortån och stack och allt började om igen. Nu var jag både trött, led med Dylan, förbannad - ja allt på samma gång. Kunde inte hålla emot utan började tjuta så att snoret rann och droppade ner på Dylans body! =D...Kvinnan frågade "tycker du att det är jobbigt då jag håller på?" "Mmmm" fick jag ur mig "och att han är så ledsen". Efter ett herrans klämmande och stickande hade hon fått sitt rör men var osäker på om det var tillräckligt med blod men skulle prova analysera iaf. Sänkan var normal fick vi sedan veta.

Vi fick alla tre dela på en liiiiten säng den natten. De hade en spjälsäng men Dylan har inte vant sig att sova själv ännu, vi har försökt men han bara vaknar hela tiden ;). På morgonen kom de in och väckte oss och sa att de behövde sticka honom igen och kolla om sänkan gått upp. "Inte igeeeeen" kände jag. De skulle dessutom göra det då han sov som djupast, snacka om hemskt uppvaknande! Den här gången ville de prova ett finger. De stack honom och han började hysteriskt att protestera medan de höll fast hans arm!?!?! Jag tyckte det var så oprofessionellt, ytterligare igen - VARFÖR GER MAN INTE SOCKERLÖSNING PÅ EN NAPP SAMTIDIGT? som på pku-provet! Då gick allting galant. Klart att det gör ont för honom och att han blir ledsen då han blir stucken och fasthållen, det är ett barn!! Ett spädbarn dessutom!!! Det går inte att förklara och resonera med honom.

De fick inte nog med blod och sa det klassiska "vi måste sticka honom igen". De tog ena stortån som han redan blivit stucken i! Han fortsatte grina och jag ville bara trösta honom hela tiden. "Kan jag amma honom?" frågade jag. "Nä vi vill kolla en vikt sedan innan du matar honom" HAPP, ska jag inte få trösta mitt barn, ska han ligga och skrika medan de klämmer ut blod och sticker honom?!?!?! Nu var det dags att börja grina igen som dagen innan så att jag och Dylan grinade i kapp. "Oj, blir du ledsen?" frågar den ena av dem. Hon säger till Jakob "pappan måste trösta mamman här".

Efter mycket bökande var provet taget och nu skulle vi dessutom klä av han och lägga han på en våg LEDSEN. Jag har aldrig varit så jäkla stressad och mått så dåligt. Dör inombords då han är ledsen. Han hade gått upp sedan sista BVC-besöket och väger nu 5200 g, d v s 2 kg upp sedan födseln ungefär haha! Provsvaret kom och hans sänka var inte förhöjd  nu heller och de kunde inte se tecken på intorkning eller något annat allvarligt. Lade även en kompress i blöjan för att se om han hade bakterier i urinen, men icke det. Grönt kort så vi fick åka hem med vaksamma ögon. 

Nu har han inte haft mer feber sedan vi kom hem men har varit lite kinkig och inte ätit lika mycket som innan, men han håller väl på att återhämta sig antar jag. Nu ligger han på matbordet i "vagnkorgen" eller vad man kallar det  och sprattlar och ger ifrån sig olika ljud. GULL!  

Min sjukling =(

Här är jag hemma och har piggat på mig =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Funderar starkt på att flytta bloggen till wordpress eller någon annan sida där man kan blogga via mobilen. Bloggar man via mobilen på den här sidan kan man inte ladda upp bilder, skitdåligt! För vad är en blogg utan bilder? Nuförtiden använder man j...

Jag läste på en blogg om en tjej som hela tiden får kommentarer efter graviditeten att hon är för smal, borde äta mer etc. Varför är folk så frispråkiga då en person är smal/för smal eller vad man nu vill kalla det? Jag anser inte att folk är lika fr...

Min kille blir bara större och större och jag blir bara stoltare och stoltare :)     Här har jag "tvingat" på lillskit en rosa, svinsnygg dress som han fått ärva av kusin Ebba. MEN det finns väl inget som heter "pojk- eller flickfärger"? ;-) ...

Jag är så sjuuukt arg på en grej. De som känner mig vet hur herrans många gånger och år jag har sökt till omvårdnadsutbildningen UTAN att ha blivit antagen. Jag har skrivit personliga brev, pratat flera gånger med studievägledare och rektorer, sökt d...

Igår gjorde jag entré på Växhuset med Ronja och hennes lille Harry :-) Vi saknade såklart den tredje i ligan - Sanna med hennes lilla Sabina, med de har tyvärr haft sjukstuga, men de får lov att följa med nästa gång :-). Det var en massa andra barn o...