Jag kan tänka mig att det sticker i ögonen på vissa människor då man väljer att fortsätta göra saker som man gjorde innan man fick barn - t ex att man börjar jobba tidigt igen, att man kanske vill fara ut och festa TROTS att man bara har en två månaders, att man vill fara och fika med en kompis ENSAM etc. Varför ska man egentligen skämmas för det och framförallt - VARFÖR ska man bry sig i vad alla andra tycker hela tiden? Ingen höjer på ögonbrynet om pappan till ett spädbarn skulle vilja fara ut på krogen en kväll, umgås med polarna på helgerna eller göra saker enbart för dem själva verkar det som. Men kvinnorna/mammorna har väl också behov? När ska man våga bryta sig loss och sluta bry sig? Kommer man aldrig "växa bort" från det? Bara en tanke jag hade...