Idag fick jag och Jakob gå på föräldrakurs. Vi var totalt 6 st par. Ganska intressant info men sjukt nervöst att sitta och presentera sig och diskutera olika frågor med okänt folk. De som känner mig vet att jag tycker att det är väldigt jobbigt med sådana tillställningar. Samtidigt vill man ju lära känna folk i samma situation och skapa kontakter. Men det gick bra trots allt och man fick dela upp sig 4 och 4 och skriva frågor som man hade både nu innan förlossningen, om förlossningen men även frågor man har efter förlossningen. Barnmorskan gick sedan igenom lapp för lapp i gruppen och besvarade frågorna. Det är vi i gruppen som tillsammans får skapa innehållet.

Annars känns det som om man är allmänt sönderstressad och det är fullt upp, mest på jobbfronten. Jag har ju vikariat t o m sista september och har "fått äran" att startat ett projekt som jag måste slutföra innan jag slutar eftersom jag är den enda som kan det i dagsläget. Jag blir bara inbokad på fler och fler möten och får bara fler och fler uppgifter som måste slutföras. För en "vanlig Svensson" kanske det inte är så mycket men för mig som är en sådan sjuklig prestationsmänniska (som tror att jag bara duger om jag presterar bra) blir det för mäktigt och jag tappar totalt glädjen i det jag håller på med. Vissa dagar känns det överjävligt och jag undrar hur jag ska kunna ro i land allt med mig själv i behåll och vissa dagar känns det lite bättre.

Idag ville chefen att jag skulle boka in två eftermiddagar då jag kan utbilda dem som ska ta över detta på respektive enhet sen. Jag - utbildare? Det vände sig i magen vid blotta tanken att jag ska hålla i en utbildning, speciellt i det här skicket. Sönderstressad och "folkskygg". Hatar att stå i centrum. Det känns verkligen som ett hån från ovan att jag ska göra detta. Är det ytterligare en prövning för mig som jag måste genomgå eller är det ödets ironi?

Allt detta stjäl så mycket energi av mig så jag glömmer helt bort att förbereda mig på att bli mamma och varva ner inför förlossningen. Tipsen jag får från barnmorskan med andningsövningar/avkoppling etc blir ytterligare en "jobbig läxa" att genomföra och jag känner mig sjukt omotiverad och likgiltig inför alla övningar. 

Barnmorskan och min läkare har gett mig möjligheten att börja medicinera (vilket jag inte vill då det kan medföra risker för barnet) eller att jag blir sjukskriven. Hur jag än gör känns det som om det blir fel. Det är fel att pressa sig själv så till den yttersta grad så att man är utbränd lagom till förlossningen och till det nya skedet i mitt liv som mamma, och det känns fel att ta "den enkla vägen ut" och avsluta det "fult" genom att sjukskriva mig. Jag kommer ju att grubbla och känna mig dålig över det i en evighet om jag gör det valet.

Jag servar ju många enhetschefer men även en vårdchef och en verksamhetschef i detta projekt och det känns inte bra. Om jag avslutar alltihop ofullständigt och sjukskriver mig kommer jag aldrig att bli anställd om det väl skulle dyka upp en tjänst. Det känns som om jag skulle bli "bandlyst" och att de inte skulle vilja satsa på mig en gång till om jag valde att sjukskriva mig. De "litar" på mig att jag gör klart detta och säger att de är så nöjda med mig och att jag gör ett bra jobb. De räknar med mig, jag vill inte göra dem besvikna, men de skulle bara veta hur jag känner och mår innerst inne    Jag visar ju aldrig utåt hur jag mår utan lägger alltid på mitt bredaste leende och vill visa mig framåt och "alert" trots att jag inombords känner mig som rena rama motsatsen. Därför tror jag att folk kan ha svårt att tro att jag verkligen känner såhär, det skulle vara en chock för dem om de fick veta. 

Jag ska dessutom på ett basenhetsledningsmöte nästa vecka och visa upp vad jag har gjort än så länge i projektet. Det kommer att sitta folk från basenhetsledningen, enhetschefer, läkare, verksamhetschef, vårdchef, sektionschef - ja ALLA med högre status än mig. Jag vet inte hur jag ska överleva den dagen. På något sätt går man som på autopilot och kliver utanför sin kropp när man blir satt i sådana situationer. 

Sådär, nu har jag fått lätta på hjärtat lite och skriva av mig om mitt liv just nu som tyvärr inte är en dans på rosor. 

Bild: google.se

Igår for jag, Jennie och Jonna till Jennies föräldrars kyrkstuga i Kyrkbyn för att ha det lite mysigt med grillning osv. Vi började med att handla kött att grilla, sallad, potatisgrätäng, godis, chips läsk etc på Kvantum för att ha mycket att gotta på då vi kom fram   ...

Väl framme satte vi igång grill och började göra iordning middagen. Det var jättegod mat men tyvärr förstördes aptiten lite p g a att min och Jonnas färdigamarinerade kycklingfiléer luktade prutt. Det smakade jättebra, men luktade desto mindre bra då vi skulle förtära dem. Det blev över några filéer om man säger så och vi var lite oroade för att vi skulle bli matförgiftade haha. Men båda lever idag och har inte blivit sjuka   

Pruttkycklingen   

Vi gjorde även upp en brasa i den öppna spisen. Så himla mysigt. Önskar att man själv hade en stuga med öppen spis. 

Senare på kvällen och då det hade blivit mörkare började Jennie skrämma upp, mig iaf, då hon inte ville sitta själv i en säng som var precis vid ett fönster och hon tyckte sig se "något/någon" som smög omkring därute. Hon släckte ner i stugan och ville inte att någon skulle kunna se henne (vadå paranoid???) hahaha...Och det smittade såklart av sig för då började jag bli nojig. 

Vi hade heller ingen aning om att det var s k "spökvandring" i Kyrkbyn just denna kväll, det såg vi på nätet. Både Jonna och Jennie tyckte att vi skulle gå, men vi hade "tyvärr" inga kontanter och denna spökvandring skulle kosta 150:- per person. Jag säger bara att det var extremt tur för mig för jag hade verkligen dött av att gå på en sådan vandring och jag tror inte att bebben hade uppskattat om jag hade gått runt och skrikit, haft skyhögt blodtryck och stresshormoner i hela kroppen   ...

Men det räckte med att vi höll till i stugan för att bli tillräckligt skrämda. Jennie fick den briljanta idén att vi skulle gå upp och titta på vinden som fanns i stugan. Ett slags takloft. Jonna fick klättra upp först på stegen som var minst rädd och titta vad som fanns där uppe. Efter en stund hakade Jennie på och tittade tillsammans med henne vad som var där. Själv tänkte jag på alla skräckfilmer jag har sett om sådana loft/vindar och kände mig rädd hahaha...De försökte övertala mig att gå upp och kolla men jag kom bara halvvägs upp på stegen, dels p g a höjdrädsla och dels p g a att jag inte tordes titta upp genom luckan hahaha...Jag sträckte däremot upp min mobilkamera och fotade snabbt för att kunna se vilka vyer som var däruppe, men var hela tiden rädd för att "någon" skulle rycka av mig mobilen hahaha...

Hahahaha...jag som ska försöka ta mig upp med Jonna

Detta fångade jag på bild med en darrande hand hahaha....

Men kvällens "bravader" slutade inte här. Vi var tvungna att gå i enad trupp för att kunna diska, slänga

sopor efter oss etc. Blev extra skrämd då Jonna bestämde sig för att sparka i dörren in till diskrummet där jag och Jennie var och diskade vilket resulterade i att vi skrek och kaosade lite därinne. Jag försökte ta mig förbi Jennie i ren panik för att komma så långt ifrån dörren som möjligt men det var ett jättetrångt utrymme och med min mage ivägen gick det trögt att ta sig förbi. Då Jonna garvandes röck upp dörren satt jag på en bänk med Jennie halvsittandes på mig, det måste ha sett ganska roligt ut   

Nästa gång var det min och Jonnas tur att diska undan några glas och vi var nojiga att det skulle skymta förbi någon i fönstret och i det här laget var det becksvart ute. Jag tänkte tanken och var orolig för att Jennie skulle komma upp i fönstret och skrämma oss men vi kom snabbt på att det inte skulle inträffa för att Jennie skulle vara för rädd för att ta sig ut där själv i mörkret. Men rätt som det var då vi var som mest oförberedda hoppar Jennie upp i fönstret och skriker så att jag och Jonna fick hjärtinfarkt. Haha....  

Ja herregud, behöver jag berätta mer om våran gastkramande kväll ute i Kyrkbyn? Jag tror inte det   

Nog om det. Nu är jag i v 32 (31v och 3 dagar) och magen och jag ser ut såhär:

Som jag tror jag har nämnt i tidigare inlägg så lider jag av förlossningsrädsla som bara växt sig starkare och starkare ju längre graviditeten fortlöpt. Jag har pratat en del om det med min barnmorska och fick rekommendationen att träffa en s k "noreabarnmorska" på sjukhuset, så igår var jag hos en sådan efter jobbet. Jag hade staplat upp alla mina farhågor och vad jag verkligen fruktar inför förlossningen och vi gick igenom punkt för punkt och hon berättade mycket om hur det oftast går till och jag verkar vara långt ifrån ensam om min rädsla. 

Det jag bl a är rädd för är:

* SMÄRTAN - Att jag ska förgås av smärtan och att det kommer att göra så ont så att jag inte kommer att kunna hantera den. Att jag ska freaka ur totalt få en panikattack i förlossningssalen och tappa all kontroll.Jag har ju ett sådant sjukt kontrollbehov och har svårt att känna mig bekväm med att jag kommer att få lämna över mig själv helt i andras händer utan att kunna påverka vad som händer under förlossningen.

* Att det ska hända något med barnet - Att barnet ska ligga för länge eller fastna i förlossningskanalen och få syrebrist som kommer att resultera i en cp-skada eller att bebisen ska dö. 

* Att jag ska få komplikationer och skador såsom att spricka hela vägen ner till ändtarmen, att de kommer att behöva klippa, använda tång eller "knuffa" på magen för att hjälpa bebisen ut. Att jag ska bli urininkontinent efteråt, få hemorrojer eller känna stort obehag i underlivet, för att inte tala om framfall. 

* Att förlossningen ska gå så fort att jag inte hinner få epidural och kommer måsta föda utan bedövning. 

Ja, listan kan göras låååång. Men nu bearbetar jag iaf den information som jag har fått och jag hoppas att jag ska bli hjälp och känna mig lite tryggare ju närmare jag kommer bf. Det gäller ju att vara laddad både fysiskt och mentalt inför en förlossning och just nu känns det som om jag lider av stor psykisk obalans vilket inte är ett så bra utgångsläge. Jag måste ju må hyfsat bra och vara taggad för att orka kämpa mig igenom förlossningen. 

Noreabarnmorskan tyckte absolut att jag skulle gå ner i arbetstid och kanske bara jobba 75% så att jag verkligen hinner bearbeta allt som komma skall, för jag kommer ju bara att bli tröttare och tröttare ju närmare "do day" jag kommer och då blir det svårt att ta sig till verktygen de delar ut till en för att kunna hantera sin förlossningsrädsla. Jag känner mig redan nu knäckt av att jobba 100% och orkar inte börja med övningar etc då jag kommer hem, vilket inte är en fördel för min del.

Dock är jag en prestationsmänniska som bryr mig FÖR mycket om vad andra tycker och vill därför inte sjukskriva mig. Jag skäms av tanken på att det kommer att stå på mitt intyg vad jag är sjukskriven för. Det är hemskt att man ska skämmas över en sådan sak, men jag är en person som vill visa mig stark utåt och hatar att visa svaghet. Vi får se hur det blir med detta helt enkelt. 

www.google.se

Idag var vi hur som helst hos barnmorskan. SF-måttet hade ökat till 32 cm, blodtrycket var 120/70 och hon sa att jag var så snyggt gravid. Kändes roligt att höra. Man känner sig för det mesta allt annat än snygg   Vi fick höra hjärtljuden och det pendlade allt från 130-150 slag/min. Allt såg fint ut och jag följde kurvan. 

Idag är jag inne i vecka 31 (30 veckor och 2 fulla dagar). Nu känns det som om allt går med racerfart. Det har varit några dystra dagar eftersom min farmor varit dålig på sistone och avled i veckan. Det kommer ju så småningom bli begravning i Stockholm eller Göteborg (där farmor är född och har familj), men jag är bara orolig att jag inte kommer att hinna fara. Har ju inte så lång tid på mig innan bebis är beräknad och snart får jag väl inte flyga längre. Det kan dröja ganska länge innan man får begravning i storstäderna och det skulle vara mäkta trist om man inte kunde fara på begravningen och ta ett avsked   ...

Jag har verkligen tänkt på det där att "när någon dör, så föds någon och vice versa". Tycker alltid att det stämmer och "avlöser" varandra. Nu när någon i min närhet avlidit så ska ett nytt liv komma, d v s vårt barn. Födelse och död har hittills avlöst varandra i min närhet de senaste åren och det är ganska fränt på ett sätt om än döden är en tragisk upplevelse men noll glädje i och födelse precis tvärtom. Men sånt är livet.

Lägger här ut lite info om vad som händer med moder och barn i v 31 samt en ny magbild på mig:

Barnet

Barnet är nu cirka 40 centimeter långt från huvud till fot. Nu börjar det närma sig födelselängden. Många har redan hår på huvudet som kan ha vuxit upp till två centimeter. Barnet kan ha lagt sig tillrätta med huvudet nedåt men det är inte säkert. För förstföderskor fixeras den delen av fostret som kommer först i bäckeningången ofta tidigare än för dem som fött barn tidigare. Hos de sistnämnda kan föregående fosterdel vara rörligt ända tills förlossningen startar.

Vikt 1 800 gram.

Bild: http://www.google.se/search?num=10&hl=sv&site=imghp&tbm=isch&source=hp&biw=1366&bih=643&q=foster+v+31&oq=foster+v+31&gs_l=img.3...1183.3015.0.3972.11.9.0.2.2.0.53.321.8.8.0

...0.0...1ac.PX-N-SR_4JU

Mamma

Din lungkapacitet har ökat från 500 till 800 kubikcentimeter luft per andetag. Det behövs både för barnet och för dig själv. Den ansträngning det innebär att vara gravid kan göra dig andfådd. Bebisen fyller upp större delen av magen. Det kan kännas trångt och tungt. Många kvinnor samlar på sig vatten. Om dina ben är svullna och känns tunga kan du prova med stödstrumpor. Det kan också hjälpa att ligga eller halvsitta med benen i högläge. Tala med din barnmorska eller hör efter på apoteket. Har du börjat tänka på förlossningen? Känns det bra, roligt, spännande, ångestframkallande, häftigt? Prata med din familj och dina vänner. Din barnmorska finns också där för att reda ut begrepp och lyssna till dina tankar.

Bild: http://se.babycenter.com/pregnancy/fetaldevelopment/31weeks/

Text: http://www.vardguiden.se/Tema/Gravid/Graviditetskalender/Veckor/Gravid-vecka-31/

Bebisen måste puta ut med rygg, ben eller rumpa. Känner hur det "buktar ut" och spänner i magen =) Det känns som om h*n slår kullerbyttor där inne. Märklig men mäktig känsla   

Jag har inte tyckt det hänt så mycket med magen och den har vuxit sakta sakta och har tänkt att "såhär såg jag ju typ ut innan". Men så hittade jag en bild från början av graviditeten och fick backa lite. Visst fan är det skillnad hahahaha!  

Här var jag i v 11

Fick just veta att min farmor avlidit. Det var väntat. Mycket tankar som snurrar i huvudet nu. Vila i frid farmor   

Har kommit in i v 30 i tordags så det var några dagar sedan. 

Babybulan i v 30. 

I fredags hade vi våra vänner Sara och Robert på besök. Vi beställde pizza och såg film. De hade skaffat barnvakt till lilla Livia så de var fria och lediga och man kunde slappa och umgås som old days. Var mycket trevligt. Man umgås alldelens för sällan än man egentligen borde göra med vänner, men alla har ju sitt. Man ska ju orka ta sig igenom jobb, vardag, familjeliv etc etc =)...Får se hur det blir sedan då man själv får barn, man får nog fullt upp skulle jag tro.

I lördags var vi på kräftskiva med folk från Jakobs jobb + barn och respektive. De hade sålt lite skrot och fått ihop pengar till att inhandla färska kräftor och räkor. Jag åt så jag storknade och alla runt bordet var mäkta imponerad över hur mycket kräftor jag kunde sätta i mig, har ingen botten då det gäller sådan mat hahahaha... Det var riktigt trevligt och jag har inte skrattat så mycket och så helhjärtat på väldigt länge. Har känt mig lite låg under en period nu så det behöves verkligen umgänge med humoristiska och trevliga människor och jag hade nästan ont i magen av allt skratt då kvällen var slut. =) Lägger in lite bilder senare... måste kila!

Nu var det flera dagar sedan jag kom in i v 29 och på torsdag är jag inne i v 30. HJÄLP vad tiden springer iväg. Ca 10 veckor kvar till BF, typ 2,5 månad! Jag hinner inte med. 

Idag var vi hos BM igen. Vi fick gå till en annan än hon vi brukar gå till då hon är på semester. Det känns hemskt att säga men hon vi var till nu var så mycket bättre och jag önskar man hade haft henne som ordinarie BM istället. Jag vet ju att man har rätt till och får byta barnmorska, men fjompig som man är törs man inte det. Man vill ju inte "såra" någon genom att byta bort personen haha... Jag klarar då inte sådant tyvärr.

Hon mätte magen, SF-måttet, som hade ökat med 3 cm sedan sist d v s 29 cm och så fick jag väga mig. Har gått upp mellan 6-7 kg sedan inskrivningen. Mitt blodvärde var toppen, järnvärdet hade t o m gått upp sedan sist och då har jag dessutom varit utan mina vitaminerna jag annars tar, i några dagar, då de tog slut. Barnmorskan konstaterade att jag måste äta väldigt bra mat =). Tar ju annars inga "rena" järntabletter utan det är en massa blandade vitaminer och mineraler för gravida på apoteket. Även mitt blodsocker och blodtryck var bra och hon kände på magen och vi lyssnade igen på hjärtljuden. Hon tryckte ganska hårt kring magen och ljumskarna så är ganska öm nu efteråt, hoppas det inte är något som håller i sig.

Magen i v 29. 

Jag hade ju i senaste inlägget lovat ut lite mer semesterbilder. Ska nu försöka lägga upp de jag orkar. Jag tycker tyvärr det är krångligt att ladda upp bilder på denna sida, är världens procedur så man blir helt slut bara av att ha laddat upp någon enstaka bild haha..

På ett berg med havsutsikt i Smögen

Vacker solnedgång i Smögen

Jakob gör konster ;-)

På playan på Öland, blekast i stan =)

Vi ska köra ett parti Yatzy på Öland

På vårt andra campingställe i Smögen

Jakob hackar grönsaker till tacos i Mora

Jag gör guacamole till tacosen =)

Laddar eventuellt upp fler bilder vid nästa uppdatering. So long!

För ett par dagar sedan kom vi hem från husbilssemestern. Det har varit en bra semester men för lite solglimtar. Nu märkte man att det inte bara norrbotten haft dåligt väder utan även södra Sverige hade det kyligt, regnigt och blåsigt. Det fanns dock dagar då det var skönt och soligt ute. 

Vi började med att fara ner till Stockholm där vi hälsade på släktingar, sedan bar det iväg till Öland, Ullared, Smögen och Mora. Har shoppat en del, speciellt på Ullareds stora varuhus Gekås. Det blev en hel del kläder, speciellt babykläder av rejäl kvalité, inga trasor och billigt var det =)

Stranden på Öland

Sol på lilla stranden på Öland 

Läser i ett infohäfte på Öland

På campingplatsen i Ullared  

På en strand i Ullared

Vecka 27.

Vecka 28.

Vi har fotat en herrans många bilder så kan bara lägga upp ett fåtal här som "smakprov" på hur det såg ut på semestern =) Har även mest valt bilder då faktiskt solen tittade fram, lite falsk marknadsföring haha..

Här var en mulig dag på Öland, då höll vi till i campingens badhus. De hade bubbelpool också =)          

En soligare dag på Öland.

Imorgon börjar jag jobba igen och det känns lite tungt då man just hunnit börja varva ner. Har "bara" haft semester i 3 veckor och hade känt att 4 veckor som de flesta andra har inte hade varit så dumt, men men. 

Jag lägger in fler bilder i nästa inlägg =)

Har dessutom gått in i v 29 för ett par dagar sedan men eftersom energin har tryt så har jag inte tagit något foto ännu, det måste ju göras innan jag går in i v 30 ;-9